I går red vi ut en liten kortis. Cirka 30 minuter. Peja hade stått dagen innan så hon va jäkligt pigg. Hon blev rädd för allting, slängde sig, dampade loss och allt sånt. Så sen lät jag henne galoppera runt et fält och en bit på en grusväg ca 500 meter. (så mycket vi nu galopperade, hon blev livrädd för en tjock gren på marken eller en grop och tvärnitade). Sen vart det liite bättre. Sen skrittade vi ett tag och sen skulle jag trava av henne en längre sträcka eftersom hon stått dagen innan och sen galopperat i full fart en bit. Vi travade där lugnt och fint (hmm) och jag böjde mig fram lite extra för att hon skulle komma ner med nosen ända i baken. Då tvärnitar Peja och vänder 180 grader så jag gör en snygg volt över huvudet och landar på axlen. Tack för den Lotta! Men jag sak väl inte klaga? Jag har haft Peja i snart 2 år och det va andra gången jag trillade av henne.


Så här snäll är hon inte alltid!